Onsdag

Onsdagar är mina längsta dagar på jobbet.

Ändå så tror jag alltid att jag ska vara pigg, fräsch och full av energi när jag kommer hem. Ha! Inte en chans.

Har precis slängt in en ugnspannkaka i ugnen (förstås).

Bra mat för en 15-årig son och en hårt kroppsarbetande man. Mindre bra för mig som kämpar med dom sista kilona kvar till målvikten. Får bli omelett till mig.

Hör genom den öppna altandörren att fåren bräker och pockar på uppmärksamhet. Jag kommer!

Ska bara....

Tänk så ofta man säger sådär.

Jag har en liten tendens att drabbas av lätt panik över allt jag vill och "måste" göra, speciellt så här på våren.

Långa ridturer under ljusa vårkvällar, städa sadelkammaren, se över staketen, tvätta fönster, städa garderober, rensa i rabatter, klippa rosor, plantera, måla om både här och där.... Osv, osv. Och sen blir det liksom övermäktigt och det blir ingenting av nånting....

Helknäppt!

Nu ska jag iaf få i mig en omelett och sen ta en liten tur med Chickan i skogen.

Kram

Vår på riktigt!

I fredags kom svalorna!

Tror iaf att dom kom i fredags.

Har aldrig sett exakt när dom kommer. Men jag tänker alltid att i år ska jag försöka hålla ögonen öppna och se när dom kommer flygande och letar upp sina gamla bon.

Men jag lyckades inte i år heller.

I lördags morse var dom bara där. Flygandes ut och in i lagårn i ett rasande tempo. Swish, swish.

Ivrigt letandes efter byggmaterial till att reparera sina bon.

Vet att man ska riva svalbon i lagårdar men det skulle aldrig falla mig in. Jag älskar svalor och det skulle vara hemskt om dom inte fick bo kvar. Vart skulle dom då ta vägen!

Även tranorna har kommit. Och sädesärlorna. Och alla sparvarna bygger bon så fort dom orkar.

Fladdermössen flyger kring öronen sent på kvällarna. Igelkottarna har kommit fram ur sina iden.

Jag älskar våren!

Hoppsan!

Utan att jag riktigt förstått hur det gått till så har jag startat en blogg.

Sitter här och är lite sliten. Grejar lite med tangenterna på min laptop och kollar in lite repriser.

Var på 50-årskalas igår. Jättekul!

Men innan man kommer så långt! Bevare mig väl. När man var ung så bara valde man nåt i garderoben, hällde upp ett glas vitt och på med kvällsmakeupen, kollade läget med gänget och sen drog man. Var det nån som fyllde år så köpte man nån kul present o det brukade bli bra.

Nu är det skillnad kan man ju säga......

Först presenten. Jubilaren är en tjej som jag känt i mer än tjugo år så det borde ju inte vara nåt problem. Men man vill ju att det ska bli rätt!

Har funderat, sprungit i affärer och letat på nätet.

Sen till slut gick jag in i lilla guldsmedsaffären i närmsta lilla stad och beskrev vänninans utséende, smak och stil och vips! Den kunniga expediten pekar på en monter och säger: Efva Attling! Självklart! Jag såg direkt att det var rätt.

Fattar inte varför jag inte gick dit direkt, jag brukar ju alltid gå dit när jag ska köpa smycken. och jag blir alltid nöjd.

Sen är det ju kläderna. Bevare mig väl. Går inte på fest så ofta nu för tiden så garderoben svämmar inte över av trendiga plagg precis. Vi lantisar använder liksom en annan typ av kläder.....

Till slut blev det den lilla svarta, tror den har 8-10 år på nacken men jag kommer iaf i den. Igen! Är en sån där pendlare vad gäller vikten.

Sen är är det logistiken. Hästarna ska tas om hand, fåren ska ha mat, katten och hunden.

Kidzen är ju stora nog att ta hand om sig själva. Om dom inte vill skjutsas nånstans förstås.....

Hade planerat allt:

Festen började 18.00.

Drygt 4 mil till stora staden och vi var lite osäkra på exakta läget på lokalen och var vi kunde parkera.

Vi skulle samåka med ett annat par och vi bestämde att dom skulle plocka upp oss 17.15.

Dottern och jag skulle rida och vi hade bestämt att vi skulle vara tillbaka och allt klart i stallet till absolut senast 15.30.

Kl. 15.20 körde jag ut sista gödselkärran och insåg att jag nog skulle hinna även om det blev tajt. (hade nämligen planerat in en hårtoning eftersom det var absolut nödvändigt. Ville ju inte se ut som kusinen från landet precis).

Då kommer maken springande och säger att fåren har rymt! Shit! Det är så typiskt!

Vi motar och stänger in ett 50-tal ystra får o lamm. Tog sisådär en halvtimme och nu var det bråttom!

Fick skippa mellanmålet, hade bara ätit frukost, men det fick gå.

Raka benen kunde jag glömma men det fick duga ändå.

Kl 16.50 kommer sonen hemfarandes på moppen (varit hos kompis). Nu vill han bli skjutsad till en annan kompis för att LANA. Han ska alltså ha hela datorn med sig och därför funkar ju inte moppe. Jag undrar surt om han hört talas om framförhållning och planering.....

-"Jag planerar ju nu"!

-Inte en chans att jag hinner, fråga pappa. Maken förbarmar sig och hinner precis tillbaka tills vi blir hämtade.

Dottern passade alla djuren men skulle bli skjutsad till stationen idag kl. 10.00 så det gällde att åtminstone en av oss var försiktig med alkoholintaget.

Jag drack bara vin till maten kompletterat med mkt vatten men idag på morronen kändes det som om jag hade hällt i mig flera liter ädla drycker. Tror det är åldern. Var dessutom hes och rosslig i halsen som om jag hade rökt trettio cigaretter. Jag slutade röka för fem år sen.....

Men jag kollade med alkomätaren som vi införskaffade för några år sen. 0 promille.

Festen var iaf fantastiskt rolig och maten var underbar. Många roliga möten med vänner o bekanta man inte träffat på länge. Kände mig ganska snygg i min gamla klänning och mitt guldbruna hår utan gråa inslag......

Nu har jag skrivit alldeles för långt på mitt första inlägg i min alldeles egna nya blogg.

Kanske kan bli kul det här......