söndag

Denna helg har vädret varit underbart! Har haft härliga ridturer i skogen tillsammans med dottern. Vi har jobbat på ridbanan. Plockat bort tonvis med sten och fyllt på med Paddex. Lite kvar men det närmar sig......

Idag har hela familjen, inklusive taxen, börjat med en ny fårhage. Vi har röjt ris och sly i kanterna av en gammal hage. Slagit i stolp. Många blir det....... Taxen har i sanningens namn inte slagit i några stolp, dock gjort sitt bästa för att utrota alla sorkar som tagit den gamla hagen i besittning.

Det är så kallt om nätterna så det växer inte så bra här i våra trakter. Spannmålet växer inte, betena växer inte. Det enda som växer utmärkt så är det nässlor och maskrosor.

Bjuder därför på maskrosorbilder idag.

Visst är det ogräs, men ack så vackert.

Ha en bra vecka!

Kärlek

Idag firar norrmännen sin nationaldag. Mycket kärlek. Såg litet inslag på Tv nu på morgonen. Vi älsker dette landet! Så kan kärlek se ut. Kärleken till ett land. Grynet Molvig läste en dikt av Hasse Alfredsson. Den handlade om kärleksförhållandet mellan två länder. Den var porrig och rolig.

En av mina sajberkompisar, Tindra, frågade för ett tag sen i sin blogg. "Vad är kärlek för dig"? Har sen dess funderat mycket på det. Tindra förmedlar mycket kärlek i sin blogg. Tindra har cancer. Hon skriver om sin kamp för att bekämpa cancern. Hon skriver också mycket om kärlek. Kärlek hon får men också kärlek mellan sina nära och kära. Och hon orkar dessutom ge mkt kärlek trots att hon har det så tufft just nu.

Läste en artikel i Land förra veckan där Lill-Babs berättade vad kärlek var för henne.

Vad är kärlek för mig?

Tror att kärleken har många ansikten.

Den största kärleken är nog kärleken till barnen, förstås. Den kärleken gör ibland ont. Den blir nästan mer än man kan bära ibland. Hjärtat värker när nåt av barnen har det jobbigt, när nån är taskig, när dom har kärleksbekymmer, när dom förlorar en match, misslyckas på en skrivning, är tvungna att gå till skolan med finne på näsan, när dom är sjuka, osv, osv.

Kärleken till mannen i mitt liv. Vi har varit ihop i 21 år. Oj, vad tiden går. Känner varann väl. Är inte längre lika hett nyförälskade men tur är väl det, det hade man inte orkat med. Numera är det en varm, mjuk, skön kärlek. Ibland pirrig också, ibland bara trygg och mysig. Vi är ett bra team, han och jag. Vi vet vad den andre tänker och känner. Vi ger varann trygghet, frihet och, förstås, en hel del njutning.

Kärlek är också det jag känner för alla djuren. Familjens älskade tax som ingen av oss kan tänka sig att leva utan. Som alltid är lika lycklig varenda gång vi ses. Som tycker att matte är den mest underbara personen i världen, alltid!

Kärleken till hästarna. Ginna som buffar och hälsar genom att blåsa mig på kinden. Sen vänder hon bakdelen till och vill bli kliad på rumpan. Chickan som är lite mer reserverad men visar sin kärlek ändå. Stallkatten som kryper upp i knät och spinner så det dånar.

Mitt gamla flasklamm som numera är nio år men bräker på det där speciella sättet som alltid berör mitt hjärta.

Kärleken till mina föräldrar, syskon, syskonbarn, makens släktingar.

Alla har sin lilla speciella plats i hjärtat.

Kärleken till bästisen och andra vänner.

Nu måste jag erkänna att det rinner en liten tår nerför kinden och det får avsluta dagens inlägg. Hör att maken kör traktor härutanför. Måste nog gå ut och pyssla om honom lite.....

Mycket kärlek!

Seeja!

Måndag

Idag är det verkligen en riktig måndag. Men det kan man kanske ta när man haft en sån helg som vi haft. Valborg var lugnt men vi hade planerat att åka till Blekinge fredag morgon. Jag har hela min släkt där.

Här skulle det firas födelsedagar!

Eftersom vi är lantisar så kom vi naturligtvis inte iväg så tidigt som vi skulle eftersom det blev vajsing med strömmen i hästhagen, strul med bilen, och traktorn som vi skulle ta fram foder till fåren med tjabbade också.

Men vi lantisar är vana och hetsar inte upp oss för det.

Flexibel är vårt mellannamn.

Det är bara att beta av en sak i sänder.

Vid 11-tiden kom vi iaf iväg.

Stannade till i Växjö och plockade upp systerdottern.

Sen firade vi i två dar.

En 50-åring, en 45-åring och en 15-åring.

Det var fester som hette duga vill jag lova!

God mat, mycket mat. Massor av gott vin. Solsken och våren i sin allra vackraste skrud.

På lördagen hjälpte vi till att sjösätta systers båt. En upplevelse i sig.

Sen åkte några av oss en sväng och gick på konstutställning och loppisar.

Handlade lite småprylar. Tänk att sånt som någon ratar kan vara rena fyndet för någon annan!

Mina föräldrar var lyckliga och glada. Det är inte så ofta som alla barn och barnbarn samlas på en och samma gång. Kusinerna i åldrarna från 8 till 22 umgicks som en jättestor syskonskara. Länge sen vi hade ett så härligt släktkalas.

Då kan det faktiskt vara värt att vara lite sliten så här måndan efter..........

Ja, det är måndag morgon.......

Nu måste jag rusa. Ska hämta sonen som kommer med bussen från stora staden.

Seeja!