fredag 3 juli 2009

Det regnar......


Ett vackert sommarregn började för en stund sen. Det är 25 grader varmt och himlen är bitvis blå. En sval och frisk vind letar sig in genom det öppna fönstret. Så härligt. Lika mycket som jag njuter av solen njuter jag av regnet. Igår eftermiddag var det väl iofs lite för varmt..... Termometern visade på 30,4 och luftfuktigheten var jättehög. Bestämde mig för att vara en klok kvinna och tänka som dom gör i varmare länder. Tog siesta helt enkelt. Slumrade en stund och lyssnade på en deckare av Michael Connelly med Magnus Roosmann som uppläsare. En njutning i sig.

Tänker på min barndoms somrar på mina föräldrars sommartorp. Där var allt väldigt primitivt. Ingen el, inget rinnande vatten, utedass. Vi badade och tvättade håret i sjön som låg precis framför huset. Eldade i kaminen när det var ruggigt väder. Lagade mat på vedspis eller gasol. Fotogenlampor och ficklampa när man skulle läsa om kvällarna.

Transistorradio som gick på batteri.

Och när det regnade (det var ju på grund av regnet som jag började tänka på torpet) brukade vi sitta i vedbon med dörren lite öppen och tälja smörknivar och andra mer eller mindre användbara skapelser. Regnet smattrade på plåttaket och det var alldeles underbart.

Tror att det är det här minnet som gör att jag faktiskt gillar sommarregn. Sommarens väderväxlingar överhuvudtaget. På torpet fanns det inget dåligt väder. Man anpassade sig helt enkelt och gjorde bra och roliga saker oavsett vilket väder det var.

Hoppas att jag har lyckats förmedla lite av det där till mina egna barn.


Nu ska jag gå ut och pyssla om en av mina småbaggar som fastnat med ena benet och inte kunde komma loss. Man räknar ju alla sina djur så fort man får tillfälle och i morse saknades en. Skickade ut sonen att ta en titt. Lillbaggen hade på nåt märkligt vis kommit under några stenar med ena bakbenet och bara fastnat mer o mer när han försökt ta sig loss.

Märkligt nog var han inte synligt skadad men stel och darrig. Och törstig! Så nu går vi ut en gång i timmen och ger honom vatten och ställer honom upp och hjälper honom att stretcha. Snart reser han sig nog för egen maskin. Får har ett otroligt bra läkkött och han verkar pigg och glad för övrigt.


Ha en bra helg. Det ska jag ha.

4 kommentarer:

Anni sa...

Jag tror att man anpassar sig ganska bra till det man har, även om man kan klaga o sakna bekvämligheter. Mina barn har t ex fått för sig att det alltid är sol och sommar på Gotland, vilket det ju inte är. Påminner man dem, minns de också de regniga dagarna med boken under näsan.

Hoppas att lammungen återhämtar sig, det låter som om det finns gott hopp om det!

Men du, kan du inte fixa till tiden så att det inte ser ut som om vi nattsuddar, du och jag? Det gör du under instrumentpanelen, formattering - välj Stockholmsk tid...

Helga sa...

Hmmmmm, tack för tipset Anni! Har inte ens märkt att det skulle vara nåt fel på tiden eller att man kan ändra det. Det tar tid att lära sig bloggandets alla finesser. Har sett att alla andra länkar och har en massa kul för sig i sina bloggar men dit har jag inte kommit än. Och ibland får jag lite konstigt utseende på inläggen med mellanrum där jag inte har planerat. För att inte tala om bilderna! Dom lever sitt alldeles egna liv och struntar i vad jag vill!
Lillbaggen är förresten redan mkt piggare. Han går tillsammans med dom andra. Vilar lite oftare och haltar lite men det går framåt.

Artista sa...

Vad skönt att höra (läser ditt svar till Anni) att baggen är bättre. Hoppas han piggar på sig lite till.
Jo, jag funderar lite på barndomssomrarna jag med. Det är något speciellt med ens egna barndomsminnen. Men hur det är så skaffar sig våra barn sina egna nostalgiska barndomsminnen. Och de kommer se helt annorlunda ut. Sen kan man ju alltid ge av det man tror är gott. T,ex. umgänget och tiden... Och naturen. Det får dina barn gott om, det är jag helt övertygad om.
Och regn. Det gillar jag med.
Särskilt välkommet efter en värmebölja.
T.om. åskan är tjusig på sitt sätt...

Kram!!!

Sara sa...

Fin bagge - hoppas han repar sig! Tittar nog in till din blogg igen - kul som sagt att se hur andra "lantisar" har det... Sara